Hur kommer man bäst över ett psykiskt trauma eller en kris? När ska man söka hjälp, och vad finns det för hjälp att få? Hur kan man hjälpa andra? Psykologen Christina Fischler har chattat.
Hasse, alias Vasara: Hej Jag går på KBT-terapi på ett psyk i landet. Har traumatiska upplevelser och mycket skuldkänslor för ett antal tragiska dödsfall i min närhet. Jag tycker att terapeuten är alltför mycket bunden till sina formulär och papper och skyndar på för att vara i fas med sin "handbok" för hjälp åt patienter, Jag blir inte hjälpt av behandlingen, eller de sittningar vi haft, och ärligt talat tycker jag synd om terapeuten. Vad ska jag göra, till vem kan jag vända mig?
Christina Fischler: Hej Hasse! Om du upplever att behandlingen inte är verksam bör du ta upp det med din behandlare i första hand. Förhoppningsvis kan nu utarbeta ett sätt som fungerar för dig. Lycka till!
Sorgsen: Hej, jag separerade från min flickvän för tre år sedan(efter fyra år förhållande) och lider än idag ofattbart av uppbrottet. Istället för att ta itu med det då har jag gått omkring och burit på en stress och förnekande som sakta förändrat både personlighet och fysik (ökade THS-värden etc). Jag förmår inte komma över det utan känslan av uppbrottet lever kvar som om det hade hänt igår. Jag har inte sett min dåvarande flickvän sen dess heller. Idag är det som om kroppen inte kan ta mer av instängda känslor och jag känner hur jag håller på att brista, med glömska, social ångest, panikattacker, apati och trötthet för att nämna lite. Samtidigt som kroppen lider förmår jag inte ta itu med den enorma sorgen jag fortfarande lever med (trots att jag idag lever med en ny tjej). Separationen tror jag också påminde mig om min barndom då min far lämnade mig (och min familj). Jag känner idag en enorm sorg över att ha blivit lämnad och har svårt med att knyta an och och öppna mig inför andra människor, Det har också slagit hårt mot in tilltro till mig själv vilket påverkar mitt arbetsliv. Jag ber om råd om hur jag kan komma över detta och börja bearbeta en sorg över någonting som hände för så pass länge sen. Jag känner mig dubbel, en del av mig vill leva, och den andra delen är begraven och förlamad av sorg. Tack!
Christina Fischler: Hej! Utifrån din beskrivning är din vardag påverkad av dina minnen/ditt uppbrott. Du har dessutom flera olika typer av uppbrott som var och en har påverkat dig. Ett upbrott i barndomen och ytterligare ett uppbrott i nutid. Ett skäl att söka professionell hjälp brukar just vara att vardagen och nära relationer påverkas. Att ett av uppbrotten ligger långt tillbaka i tiden påverkar inte möjligheten att hantera det. Har du funderat på att vända dig till en psykiatrisk öppenvårdsmottagning alt vårdcenral där det finns psykologhjälp att få?
Rosen: Hur kommer man tillbaka efter utbrändhet och panikångest
Christina Fischler: Hej! Både utbrändhet och panikångest går att behandla med bra och utvärderade metoder. Jag föreslår att du vänder dig till en stressmottagning alt öppenpsykiatrisk mottagning för råd om hur du ska gå tillväga.
Klara: Vad räknas som en kris? Kan en långvarig svår relation med föräldrar som liten ge Ptsd? Det handlar inte om fysisk misshandel, men om psykisk; känslokyla, stora krav på prestation från föräldrarnas sida samt oförmåga till kärlek.
Christina Fischler: Hej! En kris brukar definieras av att något händer som du inte kan hantera på det sätt du brukar göra. Dina egna tankar och funderingar räcker inte till i den specifika situationen. Det du beskriver om en uppväxt som innehåller komplicerade relationer kan både defineras som en kris och ev en ångestilstånd eller depression eller liknande. PTSD har specifika kriterier som inte självklart uppfylls av det du berättar. Se kriterierna i faktarutan i DN.
Athena: Hej, jag undrar hur man ska tänka kring en kris jag hamnat i. Efter ett 22-årigt förhållande och 4 gemensamma barn så väljer mannen att i princip resa sig upp och lämna familjen. Familj, släkt och vänner blev lika förvånade. Nu sitter vi i en fullkomlig kris med svårt att sova, koncentrera sig, äta m.m. Har tidigare haft förlossningsdepressioner. Kan detta utlösa en ny "riktig" depression? Hjälper sertralin? Hur klarar man detta?
Christina Fischler: Hej! Ett plötsligt och oväntat uppbrott efter ett långt åktenskap är ofta en kris för alla inblandade. Om du har haft depressioner tidigare så är sannolikheten att du kan drabbas igen högre än om du inte haft det. Om du i dagsläget har svårt att sova, äta och göra allt det som normlat brukar fungera i din vardag bör du söka hjälp för att förebygga att hamna i en depression.
Jens Peter: Hej, jag har en väninna som under flera år haft ett relativt rörigt förhållande med en man från en muslimsk kultur där respekt för min väninna saknats. Förhållandet har nu fått ett obehagligt slut i och med en misshandel. Min väninna har kraftigt blåa ögon och är psykiskt mycket nere. Inser självklart att det måste bli ett slut på relationen - men hur kan man bara radera en stark, men en kärleksrelation utan respekt och hur kan jag hjälpa och råda?
Christina Fischler: Hej! Jag väljer att fokusra på din roll som medmännika. Din väninna tycks ha råket mycket illa ut med fysisk misshandel och respektlöshet. Som alltid är det viktigt att se till att hon fungerar i sin vardag. Gör hon inte det bör du prata med henne och försöka få fram vilken typ av hjälp hon kan behöva. Räcker det med din hjälp som medmänniska eller behövs det professionell hjälp? Polisanmälan?
Michael: Efter en väldigt hemsk abstinensupplevelse från smärtstillande medicin (morfin - jag har cancer) i våras har jag inte återhämtat mig helt. Upplever att mörka tankeklimat vill "tränga in" i mitt medvetande. Måste ständigt vara vaken o försöka "mota Olle i grind". Gör det genom bön, men det blir bara en tillfällig lättnad (är egentligen inte troende. men...) Har nu till slut fått tid hos psykolog på smärtkliniken för att pröva EMDR. Är mycket tacksam, men också orolig att den tid jag får till förfogande inte ska räcka (förmodligen 5-6 tillfällen). Finns det annan hjälp att få från samhället? Har inte ekonomi att gå privat.
Christina Fischler: Hej! EMDR är en mycket bra metod med goda resultat vid smärta. Om det inte räcker med 6 sessioner så bör du främst diskutera det med din psykolog för att se om det fins lösningar inom ramen för din pågående behandling. Övrig hjälp du kan erbjudas är via öppennvårdsmottagning eller vårdcentral. ytterligare ett alternativ kan vara att aktiviera en försäkring som täcker kostnader för terapi. Beroende på vilken försäkring du har kan det ingå något som brukar kallas livlina eller krisstöd. Det är ofta KBT behandling om 10.-12 gånger.
gozzt: kan ptsp uppkomma efter 20 år?
Christina Fischler: Ja
ester: Hej! Jag har gått i väggen 4 ggr, har på 2 år gått igenom en jobbig skilsmässa, mina föräldrar har dött, min ena dotter har skilt sig, flyttat och skyller sitt dåliga mående på mig. Min mage kraschade så jag blev tvungen att säga till min dotter att jag inte orkade "umgås" mer med henne. Hon skickade elaka sms. Nu lever jag helt isolerad, klarar knappt av att gå och handla. Jag mår dåligt av att folk "ser" mig, tycker att det står skam, skuld, sorg, misslyckande i pannan. Blev också utförsäkrad, det berättar jag inte för någon. Vad göra? Har väldigt låg stresströskel, gråter för allt och inget. HJÄLP
Christina Fischler: Hej! Med de symtom du berättar om så låter det som om du har all anledning att söka dig till en psykiatrisk öppenvårdmottagning alt vårdcentral med psykologstöd,.
Milla: Hur gör man om man vill få hjälp med sin ångest? Sjukvården känns så belastad och jag är rädd för att inte bli tagen på allvar och "bara" få medicin - då hjälper jag hellre mig själv så gott det går. Finns det utrymme för dem som inte utagerar sin ångest, men som blir väldigt hämmad inåt istället?
Christina Fischler: Hej! Ångest är ett tillstånd som går att behandla med KBT med väldigt bra resultat. Du kan söka dig till vårdcenralen och begära remiss till ångestmottagning som finns i vissa landsting eller du kan söka dig till internetterapi.
Lotta: Hej,Jag har en kompis som tvingas leva i en menage a trois pga av sin tro,Hur ska hon handskas med detta på bästa sätt utan att gå under,Hennes man hotar med att ta barnen annars,Då de befinner sig på resa så skyddas hon inte av svenska lagar,Hon vill inte lämna sina barn, Vad ska hon göra......
Christina Fischler: Hej! Din fråga är mycket komplicerad och kräver specifik kompetens. Jag förelsår att du vänder dig till Kris och Trauma centrum för att få råd om hur du kan vara behjälplig på bästa sätt.
Anna: Hej! Var vänder jag mig som anhörig till någon som drabbats av krisartad sorg, men som inte vill ta tag i det? Var kan jag få råd? Mvh
Christina Fischler: Hej! Som du vet kan man inte tvinga någon att prata eller ta emot hjälp om de inte vill. Om du bedömmer att personer är så illa däran att det är en allvarig situation kan du vända dig till öppenpsykiatrisk mottagning alt vårdcentral för att be om hjälp,. Du kan också vända dig till Röda Korsets stödgrupper och begära hjälp.
Lena-Marie: Vet man vad som har hänt med de som överlevt katastrofer som exempelvis Estonia? Hur många har blivit skadade "för livet"?
Christina Fischler: Hej! Filip Arnebrg psykolog vid Kunskapcentrum för katastrofpsykiatri (KcKP) har gjort en avhandling med en l¨ångtidsupföljnng om överlevande från Estoniakastastrofen. Om du går in på KcKP hem sida så hittar du den informationen du söker.
JE: Hej, min far gick bort nu i somras pga cancer. Jag har efter det fått problem med mardrömmar och svårt att somna/vaknar flera gånger per natt. Är detta något jag borde söka vård för eller ger det sig i regel över tid?
Christina Fischler: Hej! Att hantera sorg är en natrulig del av livet. Att vara ledsen och att sakna den man förlorat är ofta en naturlig följd av en förlust. Det rär svårt att säga om dina mardrömmar och ditt tidiga uppvaknande är något som bör behandlas. Om du har andra symtom som stör din vardag alt om det ökar i frekvens så kan det vara läge att söka hjälp. Annars klingar det ofta av inom ca 6 månader.
GH: Jag arbetar inom en krisstödsgrupp, vars uppgift är att hålla avlastande samtal. Ibland funderar jag över samtalens effekt. Människor är ju individer - en del vill och behöver prata om traumatiska händelser, andra inte. Hur kan man som samtalsledare i en grupp hjälpa dem som vill prata av sig samtidigt som man inte tvingar någon till att tala?
Christina Fischler: Hej! Du ställer en viktig men svår fråga. Om man har en krisstödsgrupp så bör man fundera på hur den är utformad. Har alla samma typer av problem? Är gruppen matchad i något avseende? Är deltagandet frivilligt? Att vara med i en krisstödsgrupp och samtidigt inte vilja delta är för mig lite märkligt. Det är viktigt med regler för hur samtalet ser ut och vad som förväntas av dem som deltar. Om det är oklart så uppstår lätt en obalans i gruppen.
elifas: Hej, har just fått en knut i lymfan och börjar förstå att den kan komma från en "modertumör", befinner mig i chocktillstånd och skrattar gråter om vartannat. Jg vet att det inte finns någon annan väg än att gå in i det och acceptera min ovisshet. Men det är så tufft. Min dotter ska gifta sig nästa månad och jag vill bara vara frisk och lycklig och inget annat. Vad är ett liv utan skuggsidor? Men hur hittar jag balansen igen?
Christina Fischler: Hej! Svåra besked inom sjukvård bör alltid följas upp av nya samtal. Inom cancervården finns det ofta mycket bra stöd att få av såväl psykologer som sjuksköterskor. Jag föreslår att du vänder dig till din mottagning och begär stöd.
Karin: Hur är det med barn som drabbas av trauman och svår sorg, är deras reaktioner annorlunda och är behandingen annorlunda?
Christina Fischler: Hej! Egentligen inte. Barn reagerar på trauman på samma sätt som vuxna men uttrycker det annorlunda. Det finns i dag bra manualer för behandling av barn med PTSD eller misstänkt PTSD. Atle Dyregrov. norsk psykolog, världsledande inom behandling av barn med trauman har skrivit ett antal böcker som jag kan rekommendera.
Anna: Har efter att ha genomgått svår fysisk sjukdom med outhärdliga smärtor ett PTSD-liknande tillstånd, PÅ, GAD och depression. Vill inte ta SSRI. Finns det några andra läkemedel som eventuellt skulle kunna användas, som inte har de sexuella biverkningarna som SSRI har.
Christina Fischler: Hej! Du bör ta upp den frågan med din behandlande läkare. Det är viss skillnad mellan olika SSRI preparat och det är möjligt att du bör byta. Ett annat alternativ är icke-farmakologisk behandling dvs kognitiv beteende terapi. De tillstånd du beskriver har god behandlingseffekt av KBT.
Seth: När drabbar traumatisk sorg fysiskt? - drabbades av sorg vid närståendes bortgång, samtidigt separation och pension. Pensionen blev en chock av ensamhet och inte bli efterfrågad. Sorg och saknad i samband med dödsfall och separation. Har alltid varit i god fysisk form och alltid frisk. Men som en blixt från klar himmel slår den fysiska ohälsan till. Kunde inte inse att det fanns något samband förrän efter något år - min egen iakttagelse. Sökt vård och skall opereras, men det gör ont i hela kroppen fortfarande - diffus värk? Hur skall jag ställa frågan och till vem när det känns som om jag inte skulle bli trodd att vara låtsassjuk? Jag har inte varit inne i vårdsvängen tidigare så var befinner jag mig nu egentligen? Jag har för en kort tid sedan tagit "paus" i livet för att förstå och försöker nu se var jag kanske skulle kunna vara om ett år. Mitt trauma började för ett år sedan. Jag är tacksam för att jag talar och skriver på fler språk, vilket gör att jag läser och skriver på de språken dagligen. Och dessutom tillgodogör jag mig nyheter och artiklar dagligen på mina andra språk. Men den traumatiska händelsen i mitt liv har i alla fall urskiljningslöst påverkat mig. Det verkar som om min "paus" kanske kan hjälpa mig något - min paus består av allt och inget just nu.
Christina Fischler: Hej! Traumatisk sorg kan utvecklas då man plötsligt och oväntat drabbas av en förlust som får stora konsekvenser i det dagliga livet. Kroppsliga symtom kan mycket väl ingå. Möjlighet till behandling såväl med KBT som farmaka finns tillgänglig med goda resultat.
DN.se: Då avslutar vi chatten för idag. Tack alla för era frågor!
Julia: Hejsan! Nur hag jag lärt mig vad Facebook kris tortera en. Det gör att jag känner mig som en värdelösperson. Men jag vågar inte släppa facebook kontakterna. Hur kommer det sig att alla andra mår bra av Facebook, förutom jag? Jag klandrar på mig för att jag känner en svår avund, men jag kan inte låt bli. Vad ska jag göra?
Christina Fischler: Hej! I dag vet vi en hel del om vad sociala medier och mobbing kan få för konsekvnser för den enskilda individen. Det finna flera fall där pesoner drabbats av psykisk ohälsa pga detta. Hur lösningen ser ut i det enskilda fallet är svårt att ha en uppfattning om.
Eva: Husläkaren skrev stressyndrom och sjukskrev mig på försommaren när jag blivit nedkallad som en del andra till administrationen för omplacering från en avdelning med mångåriga problem. Jag tänkte säga upp mig men blev inte omplacerad. Jag skulle bara förbättra min morgonankomt till arbetet och det gjorde jag. Började sjunka i vikt och kunde helt plötsligt inte sova utan titta om på väckaren hela tiden. Har haft medicn mot depression förut och gått i terapi länge efter trackasserier, depp. och besvärlig livssituation. Fått behandling medicinsk(fortfarande) och ect. Har börjat med permissioner och börjat Få minnet tillbaka. Oroar mig hur jag ska hitta tillbaka till arbetsliv och ansvarsfullt arbete. Har sedan tidigare flashback utav tidigare trackasserier. Vad ska jag kräva för terapi.
Christina Fischler: Hej! Du bör sannolikt fokuser på traumafokuserad KBT
Anna: Hej, undrar om du har något bra tips för en person som har stor problematik med depression/ångest och krishantering när det kommer till nära relationer. Personen i fråga har fått kontakt med psykiatri och tidigare psykolog men har i möten med psykolog väldigt svårt att få fram exakt hur jobbigt det faktiskt blir i dessa episoder (självskadebeteende, panikångest med mera), vilket gör att det blir svårt att få bra/rätt hjälp. Hur kan man lättast få fram hur allvarligt ett problem är om man har svårt att relatera till det när man inte är mitt i? Ta med ett brev, en anhörig - eller hur gör man?
Christina Fischler: Hej! Det du beskrver är en komplicerad situation som inte går att renodla utan fler frågor. Spontant fundera jag på Dialektisk Beteendeterapi (DBT) . Är det något som har varit aktuellt? Om inte så sök information om DBT och värdera om det skulle vara en möjlighet.
